Globalarkivet är ett öppet och fritt arkiv. Vi har fulltexter av förenings- och tidskriftsmaterial med fokus på globala rättvisefrågor, solidaritet och hållbar utveckling.
Nytt 2023: Samtiliga nummer av tidskriften Chilebulletinen har scannats in och publiceras här:
Chilebulletinen 1973-1991
Mellan 1967 och november 1999 har Israel byggt 145 bosättningar på Västbanken och i Gazaremsan. Dessa bebos i slutet av 2000 av 200.000 bosättare (se artikel här intill). Alla israeliska regeringar har grundlagt bosättningar, som erhållit stöd för infrastruktur, bostadsbyggande, offentliga byggnader och liknande. Dessa permanenta bosättningar strider mot internationell rätt, men har genom en successiv utveckling gjorts ”lagliga” enligt israelisk rätt.
Fredsmäklaren Barak – av västvärlden hyllad som den mest generöse israeliska premiärministern – fortsatte att bygga bosättningar. Under sitt första år godkände han anläggandet av 2830 nya bosättarbostäder. I genomsnitt anlades 2400 per år under perioden efter Osloöverenskommelsen.
Civilsamhället i Moçambique förbereder sig till tänderna - snart är det drabbning i Maputo. Den Afrikanska Unionen ska mötas här i början av juli.
När sydafrikanska konstnärer försöker bidra till att skapa debatt och förståelse om hiv och aids blir klyftorna mellan invånarna i landet tydliga. De engagerade konstnärerna är få och deras budskap får svårt att tränga fram eftersom svarta och vita konstnärer använder olika språk och talar till helt skilda grupper.
För första gången har en traditionell ledare öppet gått ut med att han är hiv-positiv. Det är en revolutionerande handling i det starkt konservativa Swaziland. "Vi har länge väntat på att någon ledare ska våga ta detta steg" säger aids-aktivister som äntligen ser en möjlighet att öppet diskutera aids. När en chief talar, lyssnar folket.
Nu reser jag till Uganda. Jag är deltagare i ett stort arbete som kallas "Memory Books". Och som i allt sitt enkla allvar innebär att föräldrar, döende i aids, skriver ner små berättelser om sig själva, så att deras barn i framtiden ska ha några minnen av de som en gång var deras föräldrar.
Inför det första fria valet lovade ANC sina väljare att bygga en miljon lågkostnadshus på fem år. Inga hus hade då byggts i urbana områden för svarta på över 15 år och det fanns omkring sju miljoner hemlösa. Utmaningen var enorm för Sankie Mthembi-Mahanyele. Om företrädaren och den legendariske socialisten Joe Slovo hade svårt att få fart på byggandet hur skulle det då gå för en yngre kvinna som Sankie Mthembi-Mahanyele?
Utan jobb och bortdrivna från sina hem. Så ser verkligheten ut för många lantarbetare i Zimbabwe efter landreformen:
"Större delen av Zimbabwes befolkning lever i ett jordbrukssamhälle. Före folkomröstningen om en grundlag i februari 2000 var jordbrukssamhället i regel ett fredligt samhälle. Zimbabwes befolkning röstade emellertid med en överväldigande majoritet emot grundlagen, som regeringen hade hävdat var folkligt förankrad, och hela helvetet bröt lös. Från februari 2000 och fram till nu har Zimbabwe upplevt den värsta formen av våld, tortyr, trakasserier och illegal fördrivning."
Så inleder Zimbabwe Community Development Trust sammanfattningen av en rapport om lantarbetare som stiftelsen gav ut i februari 2003.
Att de dansar i Afrika är en föreställning som man fått höra sedan barnsben och det kan så klart vara väldigt fördomsfullt. Jag vet inte hur det är i de andra 53 länderna i Afrika men Angola sägs, möjligen tillsammans med Kuba, vara det land i världen där det dansas mest. Människor här dansar så ofta det bara går och på fester är det som om alla egentligen bara väntar på att få börja dansa.
Den kaotiska landreformen och den ekonomiska nedgången i Zimbabwe har gjort försörjningsbördan tyngre i lantarbetarfamiljerna. Framför allt drabbas lantarbetarnas barn hårt.
Sidor