Globalarkivet är ett öppet och fritt arkiv. Vi har fulltexter av förenings- och tidskriftsmaterial med fokus på globala rättvisefrågor, solidaritet och hållbar utveckling.
Nytt 2023: Samtiliga nummer av tidskriften Chilebulletinen har scannats in och publiceras här:
Chilebulletinen 1973-1991
Utbildning är en mänsklig rättighet,
och en av de viktigaste hörnstenarna för ett lands utveckling. Det är dessutom en förutsättning för demokrati. Men man kan ifrågasätta om det finns en
ärlig politisk vilja att bidra till en förändrad och förbättrad utbildningssituation i länderna i Syd, när en rad
åtgärder från Världsbanken och IMF i praktiken utgör hinder för den seriösa strävan som finns på många håll.
Skolsystemet i Moçambique har förbättrats både vad gäller tillgång och kvalité. Men det finns strukturella problem som inte bara riskerar att hämma den positiva utvecklingen utan också bidra till ett samhälle med stora klassklyftor.
Zimbabwe har gått från mönsterland till katastrofal fattigdom. Idag,
25 år efter självständigheten, är livet så svårt att många människor nu börjar se förtrycket under apartheid som den goda tiden.
"Vi har inte tillgång till land, och därför lider både vi och vår boskap"
säger Douglas Ntamo.
I Cala Reserve väntar flera hundra familjer på att få mark genom regeringens omfördelningsprogram,
efter att de tvångsförflyttades hit på 60-talet under apartheid.
"Som jag ser det vill kommunen ha apartheid tillbaka. Vi är färgade,
och därför ska vi inte ha rätt att stanna i det här området där vi alltid har bott" säger Colleen Solomons.
I Wilderness Heights har de boende kämpat i 10 år för rättigheten att stanna kvar och ersätta sina skjul av plåt och papp med en ekoby.
Enligt många experter pågår nu en politisk maktförändring bland kubanerna i Miami. David Brooks skriver i mexikanska La Jornada den 18 augusti, att under närmare ett halvsekel har Miami väntat på ett regimskifte i Havanna, men det verkar nu istället inträffa i Miami. Det väcker förhoppningar bland de som har varit dissidenter gentemot de reaktionära anticastristernas politiska, ekonomiska, mediala och kulturella kontroll. ”Det är ingen revolution, utan en gradvis förändring”, säger Max Lesnick, journalist sedan många år i Miami, ”men vi har nya kort på hand”. Dissidenterna i Miami hävdar bestämt att den politiska förändringen inte går att hejda. Åtskilliga hoppas att den ska visa sig i valen i november Efter nästan 50 år under samma regim i Miami är de otåliga.
Inför Caleb McCarrys Sverigebesök i april skrev sällskapet Kubaner för Kuba i Sverige ett brev 14 april till Utrikesdepartementet och protesterade mot att Sveriges regering tog emot den man som USAs president utsett till förmyndare för Kuba.
Kubanerna för Kuba avslutar med att Sverige och alla EU-länder borde häva sanktionerna mot Kuba och upplyser samtidigt om att det stöd som Stockholmsbaserade kubaner får för att hålla propagandakriget mot Havanna vid liv har lett till urartning. Två av medlemmarna, René Vázquez Díaz och Evelio Quevedo, har till och med blivit mordhotade. Tre polisanmälningar har gjorts.
I ett uttalande från mars 2008 refererar Amnesty International till ”58 dissidenter i olika fängelser” på Kuba och att ”det enda brott som dessa 58 begått är att fredligt ha utövat sina grundläggande rättigheter”. AI medger dock att ”flertalet åtalades för ´handlingar mot den kubanska statens oberoende”. Och att de dömdes ”för att ha tagit emot penningmedel eller material från USAs regering, eller för att ha utfört aktiviteter som myndigheterna anser vara subversiva och till skada för Kuba”. De skulle ha dömts på samma sätt i Sverige enligt brottsbalken kapitel 19 § 13; ”Den som av främmande makt eller från utlandet av någon som handlar för att gå främmande makt tillhanda tar emot pengar eller annan egendom för att genom utgivande eller spridande av skrifter eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick eller i någon angelägenhet som har betydelse för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om, döms för tagande av utländskt understöd till fängelse i högst två år.”
Omedelbart efter att De 5 kubanska politiska fångarna i USA gripits i Miami i september 1998 och satts i isoleringsceller började högerextrema kretsar, medier och FBI leta efter sätt att knyta någon av dem till Kubas nedskjutning i februari 1996 av två cessnaplan över kubanskt territorialvatten. Rättegången mot dem blev ett justitiemord, och appellationsdomstolen i Atlanta beordrade ny rättegång. Justitiedepartementet tvingade fram en ny prövning och appellationsdomstolen ändrade sig. Den rättsliga skandalen växer, liksom också protesterna och solidaritetsrörelsen som kräver frihet för De 5.
I sin krönika 20 juni skriver Fidel Castro: "Det vanhedrande sätt på vilket EU hävde sina sanktioner mot Kuba har redan rapporterats av 16 internationella nyhetsrapporet. Det medför inga som helst ekonomiska följder för vårt land. Tvärtom, USAs extraterritorriella lagar, och därmed deras ekonomiska och finansiella blockad, fortsätter med full kraft. Vid min ålder och hälsotillstånd vet man inte hur lång tid som återstår i livet, så jag vill nu skriva ner mitt förakt för det oerhörda hyckleriet i detta beslut. Det blir desto tydligare som det sammanfallet med EUs brutala åtgärd att utvisa de papperslösa invandrarna från latinamerikanska länder, några vars befolkning huvudsakligen är av europeiskt ursprung. Invandrarna är dessutom resultat av den koloniala, halvkoloniala och kapitalistiska utsugningen."
Till skillnad från EU söker de latinamerikanska länderna Kubas stöd och samarbete. På ett par dagar kom först Hugo Chavez, sedan Tabaré Vasquez
Sidor