Naturskyddsföreningen

Vet du vad din middag åt för frukost? : En rapport om fiskmjöl

Upphovsperson:	Engvall, Maria
Utgivare:	Swedwatch | Naturskyddsföreningen
Tidskrift/källa:	Swedwatch Report
År:	2012
Ämnesord:	Peru, Thailand, Arbetsförhållanden, Miljö och ekologi, Fiske, Livsmedelsförsörjning, Mänskliga rättigheter

Fiskbranschen ser fisk- och skaldjursodlingar som en väg att fortsätta förse marknaden med fisk när tillgången i haven minskar. Numera kokas och mals 25-30 miljoner ton fisk ner årligen till fiskmjöl som används som mat i odlingar av andra fiskar och skaldjur.

I rapporten ” Vet du vad din middag åt till frukost - en rapport om fiskmjöl” granskar Swedwatch och Naturskyddsföreningen fisket bakom produktionen av fiskfoder. Fokus ligger på det foder som används för att odla jätteräkor och norsk lax och på konsumtionen av dessa varor på svenska restauranger. Ungefär en fjärdedel av den svenska matkonsumtionen sker på restauranger. Samtidigt är konsumenterna sämre på att ställa miljörelaterade krav på maten som intas på restauranger jämfört med den som köps i dagligvaruhandeln. Under arbetet kontaktades både restauranger och grossister angående deras rutiner vid inköp av lax och jätteräkor. Påfallande många av dessa företag visade ett svalt intresse för frågan, enbart ett fåtal svarade på frågor och visade någon slags förståelse för problemet. Under arbetets gång har dock flera av restaurangerna tagit till sig information och antinen slutat köpa in räkor eller börjat försöka spåra ursprunget på fodret till deras räkor och lax.


Fiskmjöl från Thailand och Peru
Två av de länder som har störst produktion av fiskmjöl och fiskfoder är Peru och Thailand. Ungefär en tredjedel av det fiskfoder som används i norska laxodlingar kommer från Peru. De jätteräkor som importeras till Sverige kommer till stor del från bland annat Kina, Thailand och Vietnam. Thailand använder merparten av landets fiskfoder till de egna räkodlingarna, men exporterar även en betydande del till Kina och Vietnam. En stor del av de jätteräkor som konsumeras i Sverige är således uppfödda på fiskfoder från Thailand.

Det finns ett utbrett illegalt fiske i Thailand och Peru och det finns därmed en stor risk att illegalt fångad fisk används för att föda upp laxen och räkorna som säljs på svenska restauranger. Arbetssituationen på de thailändska fiskebåtarna är undermålig. Arbetare som intervjuades under fältstudien vittnade om tvångsarbete, uteblivna löner, misshandel, stora brister i arbetsmiljön och i vissa fall även mord. I Peru har fiskmjölsindustrin inte bara bidragit till utfiskning och negativa ekosystemeffekter. Dessutom påverkar utsläppen från fabrikerna lokalbefolkningen negativt. Fisken som används till foderproduktion har en viktig roll i de marina ekosystemen och ett hårt fisketryck mot små fiskar ger effekter på hela näringsväven.

Cut and Run : An update on the impacts of Buchanan Renewables’ operations and Vattenfall’s divestment

Upphovspersoner:	Steinweg, Tim | Rácz, Kristóf | Wilde-Ramsing, Joseph
Utgivare:	Swedwatch | Naturskyddsföreningen | Svenska Kyrkan
År:	2013
Ämnesord:	Liberia, Bioenergi, ekonomiska förhållanden, Land acquisition, Mänskliga rättigheter, Fackliga rättigheter

Statliga Vattenfall och Swedfund lämnade ett biomassaprojekt i Liberia hastigt i maj förra året. De svenska bolagen hade ingen exitstrategi för att minska de negativa följderna som sortin fick för lokalbefolkningen.

Buchanan Renewables startade sin verksamhet i Liberia 2006 när landet precis höll på att återhämta sig från ett förödande inbördeskrig. I juni 2010 investerade statliga Vattenfall och utvecklingsfinansiären Swedfund i Buchanan Renewables Fuel, BRF, som tillverkade biomassa av gamla gummiträd. Vattenfall och Swedfund köpte 30 procent av aktierna. Företaget erbjöd skogsbönder i Liberia att rensa ut gamla gummiträd, sätta nya plantor och underhålla dem i sju år, den tid det tar för gummiträd att producera råvaran latex. Biomassan skulle exporteras men även förse huvudstaden Monrovia med el från ett kraftverk eldat av biomassa som skulle byggas av Buchanan Renewables Power, BRP.

Några månader efter att Vattenfall och Swedfund sålt sin andel i Buchanan Renewables Fuel avslutade föreaget alla kontrakt med skogsbönderna, vars plantage lämnades igenvuxna av ogräs. Skogsbönderna hade förlorat sin försörjning.

Investeringen ingick i Vattenfalls strategi att minska sina koldioxidutsläpp. Bolaget ville säkra tillgången till större mängder biomassa och Vattenfall presenterade investeringen i Liberia som sitt starkaste projekt ur CSR-perspektiv.

Efter att SOMO-rapporten ”Burning Rubber” publicerats 2011 skedde flera positiva förändringar. Buchanan Renewables erkände böndernas fackförening och flera bönder vittnade om en konstruktiv dialog med företaget. Men dessa förbättringar stannade av sedan Vattenfall och Swedfund oväntat drog sig ur satsningen i Liberia i maj 2012.

Uppföljningsrapporten ”Cut and Run” visar att Buchanan Renewables valde att riva upp kontrakten med bönderna några månader efter Vattenfalls och Swedfunds utträde. Utan biobränsleföretagets hjälp blev det för dyrt för bönderna att underhålla de unga gummiträden som ännu inte generade en inkomst. Granskningen visar att de flesta bönder idag upplever en svårare situation än under den period de fortfarande arbetade med att tappa gummi från gummiträden.

Enligt Vattenfall berodde försäljningen av Buchanan Renewables på att affärsplanen inte utvecklats som förväntat, medan Swedfund menar att de endast följde Vattenfalls beslut. Vattenfall köpte ut Swedfund som därmed räddades från förlust. Vattenfall förlorade däremot 1,3 miljarder kronor vilket till stor del var BRF:s förlust som Vattenfall valde att ta.

Swedfund är en del av det svenska biståndet. Genom nya investeringar ska Swedfund ”skapa breda ekonomiska, sociala och miljömässiga vinster för länder och samhällen och samtidigt minimera negativa effekter på människor och miljö”. Swedfund har påpekat att de såg investeringen i BRF som ett långsiktigt projekt och att det inte var deras beslut att lämna projektet, utan att de följde Vattenfalls beslut. I intervjuer med Vattenfall och Swedfund har båda framhållit att de bara varit minoritetsägare och därmed inte kunnat ändra på någonting eftersom de inte haft verksamhetskontroll.

Vattenfall och Swedfund har vidare antytt att projektet, efter deras utträde, enbart är den största aktieägarens ansvar. Detta resonemang strider dock emot OECD:s riktlinjer som föreskriver att ”företag ska sträva efter att förhindra eller mildra en negativ effekt även om de inte har bidragit till den effekten, när effekten ändå kan sättas i direkt samband med deras verksamhet, produkter eller tjänster genom en företagsrelation”.

En exitstrategi med försiktighetsprinciper hade kunnat mildra de negativa konsekvenser det hastiga utträdet fick för projektet och lokalbefolkningen i Liberia.

”Cut and Run” är gjord av Swedwatch, holländska SOMO och liberianska Green Advocates. Även Naturskyddsföreningen och Svenska kyrkan står bakom rapporten.

Läs även svensk sammanfattning

Blir guldet till sand?

Upphovsperson:	Arounsavath, Frida
Utgivare:	Swedwatch | Naturskyddsföreningen | Svenska Kyrkan
År:	2015
Ämnesord:	Bank- och finansfrågor, Klimat och klimatförändringar, Sverige

De pågående klimatförändringarna är en av vår tids största ödesfrågor. Ett förändrat klimat drabbar hela klotet, men slår hårdast mot fattiga länder och människor som redan lever i utsatthet. Finansmarknaden behöver ställa om mot mer klimatsmarta investeringar för att klimatet ska stabiliseras. Svenskarnas sparfonder är en del i den omställningen.

Swedwatchs rapport ”Blir guldet till sand?” har granskat den praktiska klimathänsynen hos de tio största svenska privata kapitalförvaltarna; Swedbank, SEB, Handelsbanken, Nordea, SPP, AMF, Länsförsäkringar, Skandia, Danske Bank och Lannebo Fonder. Här finns hälften av det svenskregistrerade fondkapitalet placerat. Rapporten har undersökt hur klimatarbetet ser ut och hur det kommuniceras till kunderna. Resultatet visar att ingen av de granskade aktörerna kan redovisa en grundlig analys av fondernas klimatpåverkan, eller har kommunicerat den typen av information till spararna. Enligt Swedwatchs egna klimatuppskattningar av 28 fonder för småsparare är det stora skillnader mellan utsläppen; 100 000 kr i en fond genererar två ton koldioxidutsläpp per år, samma summa investerad i en annan fond genererar åtta ton årligen.