Sökformulär

Indien

Kalachakra For World Peace – hela världens tibetaner samlas

Upphovspersoner: Jansson, Lisa | Tashi
Utgivare: Svenska Tibetkommittén
Tidskrift/källa: Tidningen Tibet
År: 2011
Ämnesord: Indien, Tibetaner, Buddhism, Dalai Lama
Mer än 250 000 människor från hela världen samlades i Bodh Gaya, Bihar, i nordöstra Indien för att delta i Dalai Lamas undervisning, Kalachakra, 1–10 januari 2012. Omkring 10 000 av dem var tibetaner inifrån Tibet, som trots stora risker tagit sig dit eftersom denna Kalachakra var en av de viktigaste någonsin. Bodh Gaya är platsen där Buddha blev upplyst och det kan ha varit sista gången Dalai Lama höll Kalachakra just här.

Kalimpong - omstridd oas på gränsen till Tibet

Upphovsperson: Goldstein-Kyaga, Katrin
Medarbetare: Watana (foto)
Utgivare: Svenska Tibetkommittén
Tidskrift/källa: Tidningen Tibet
År: 2013
Ämnesord: Tibet, Indien, Geopolitik, kolonialhistoria, Turism
Kalimpong är ett gammalt spionnäste och handelscentrum mitt emellan Bhutan och Sikkim inte långt från Tibets gräns. Det är historiskt, kulturellt och politiskt intressant med en vacker natur och hittills relativt lite exploaterat av turister.

Spännande möten på resan till Dharamsala

Upphovsperson: Goldstein-Kyaga, Katrin
Medarbetare: Jansson, Lisa (foto)
Utgivare: Svenska Tibetkommittén
Tidskrift/källa: Tidningen Tibet
År: 2015
Ämnesord: Tibet, Indien, Kulturmöten, Kulturutbyte, Kulturmöte och kulturutbyte, Resor
I mars gick den första resan med Närmare Tibet och Svenska Tibetkommittén till Dharamsala. Direkt när gruppen landade i Delhi så fick de träffa Dalai Lama. Här berättar Katrin Goldstein-Kyaga, som var med som sakkunnig från Tibetkommittén, om sin upplevelse av resan.

Fotbollen skapar ringar på vattnet

Upphovspersoner: Engström, Per | Engström, Per (foto)
Utgivare: Svenska Tibetkommittén
Tidskrift/källa: Tidningen Tibet
År: 2015
Ämnesord: Tibet, Indien, Idrott och sport, Fotboll, Flickor
Bland exiltibetaner i norra Indien är bristen på jämställdhet stor, och möjligheten för tibetanska kvinnor att göra självständiga livsval ofta begränsad. En nystartad satsning på damfotboll bryter mark för unga tibetanska tjejer och ger de samtidigt något att vara stolta över.

Allt är inte guld som glimmer : Den sanna historien om den smutsiga guldkedjan

Upphovspersoner: König, Jakob | Wingborg, Mats
Utgivare: Swedwatch | Svenska Kyrkan | Fair Trade Center
Tidskrift/källa: Swedwatch Report
År: 2011
Ämnesord: Indien, Kina, Arbetsmiljö, Gruvindustri, Arbetsvillkor
Guld är lyx. Men vägen från gruva till smycke är kantad av miljöproblem, korruption, barnarbete och dåliga arbetsvillkor. Ingen har koll på den smutsiga guldkedjan.

En ny rapport från Swedwatch, Svenska kyrkan och Fair Trade Center visar att kunskapen kring miljömässiga och sociala risker i guldbranschen är dålig. Spårbarheten för guld är i det närmaste obefintlig, och detta faktum används av företagen som argument för att det är omöjligt att ta ansvar för problemen kring utvinningen.

Många av de smycken som säljs på Albrekts Guld, Guldfynd och Hallbergs guld är tillverkade i en frizon i Bombay där man riskerar avsked om man engagerar sig fackligt. Anställningsvillkoren ärosäkra och i praktiken har de anställda ingen möjlighet att klaga eller verka för förbättringar.

Ett annat känt arbetsmiljöproblem inom smyckestillverkning i låglöneländer är förekomsten av lungsjukdomen silikos (stendammslunga). De svenska smyckeskedjorna Iduna och Smycka har inte gjort någon kartläggning av underleverantörsledet, än mindre besökt någon underleverantör.

Swedwatch rekommenderar företagen att arbeta aktivt med de branschinitiativ som finns för att öka spårbarheten, och kontrollera hela produktionsledet. Konsumenter bör fråga efter certifierat Fairtrade-guld när vi handlar guldsmycken.

Vi konsumerar de kompenserar : En granskning av Sveriges köp av utsläppskrediter

Upphovsperson: Cosnier, Maria
Utgivare: Swedwatch | Svenska Kyrkan
Tidskrift/källa: Swedwatch Report
År: 2012
Ämnesord: Indien, Globalisation, Energi, Hållbar utveckling, Klimat och klimatförändringar
Ett energiprojekt i Indien illustrerar problemen med att svenska utsläpp ska minskas genom köp av utsläppskrediter i utvecklingsländer.

Sverige ska minska sina utsläpp av växthusgaser med ungefär 20 miljoner ton per år. En tredjedel av minskningen ska ske genom köp av utsläppskrediter, främst genom FN:s klimatkompensationsprogram CDM, Clean Development Mechanism. I Sverige ansvarar Energimyndigheten för statens köp av utsläppskrediter. Detta sker direkt i ett enskilt projekt i ett utvecklingsland (bilateralt) eller genom fonder (multilateralt). I rapporten Vi konsumerar de, de kompenserar granskas ett av de många projekt som Sverige, genom Energimyndigheten, i framtiden kommer att köpta utsläppskrediter ifrån. Det handlar om ett vattenkraftsprojekt i Rampur i norra Indien som ingår i en fond administrerad av Världsbanken.

Rapporten visar att det finns frågetecken kring hållbarheten, den lokala förankringen och arbetsvillkoren vid projektet i norra Indien. Bygget har haft en negativ påverkan på skördar och vattenkällor. Lokalbefolkningen uppger i intervjuer att utlovade arbetstillfällen saknas och att de inte har fått kompensation fullt ut för problem som uppstått i samband med bygget av kraftverket.

Alla projekt i FN:s klimathandel måste vara additionella. Det innebär att det ska gå att visa att projekten inte hade kommit igång utan ekonomiskt tillskott från CDM-systemet. Studien visar att det är tveksamt om bygget av vattenkraftverket i Indien uppfyllt kravet på additionalitet.

Rapporten tydliggör tre problem med Sveriges satsning på klimatkompensation: tveksamheter kring additionalitet, hållbar utveckling och bristande ansvarstagande hos vissa fondförvaltare.

Swedwatch riktar följande rekommendationer i rapporten:

Sverige bör genomföra en större andel av utsläppsminskningarna på hemmaplan.
Svenska CDM-investeringar bör i större utsträckning genomföras i egen regi än fonder.
Regeringen bör säkerställa att investeringarna görs på ett hållbart, transparent och inkluderande sätt.
Regeringen bör uppdra åt Energimyndigheten att återrapportera alla CDM-investeringars klimatnytta och lokala påverkan på miljö och människor.

Läs sammanfattning på engelska

Vita rockar och vassa saxar : en rapport om landstingens brist på etiska inköp

Upphovsperson: Kristina Bjurling
Utgivare: Swedwatch | Fair Trade Center
Tidskrift/källa: Swedwatch Report
År: 2007
Ämnesord: Indien, Pakistan, Arbetsmiljö, Företagens samhällsansvar, Handel, Rättvis handel
Mänskliga rättigheter för anställda kränks i produktionen av textilier och kirurgiska instrument till svensk sjukvård. I rapporten ”Vita rockar och vassa saxar” granskar Swedwatch landstingens inköp av enkla kirurgiska instrument och sjukvårdstextilier.

På den fabrik där arbetsvillkoren var sämst tvingas de anställda ibland att arbeta dygnet runt för att tillverka leveranser till Martinson Konfektion. På fabriken i södra Indien tillverkas patientkläder till bland annat Skånes, Västra Götalands och Stockholms läns landsting. Många anställda uppger att de arbetar uppemot 90 timmar i veckan. Arbetstagarna på Almedahls leverantör av handdukar i Pakistan har också många problem. De uppger att de får löner som ligger under den lagliga minimilönen, att de inte tillåts organisera sig i fackföreningar och att de straffas med obetald övertid för misstag i produktionen. Även här bryts det mot arbetstidslagstiftningen och de anställdas obligatoriska arbetstid uppgår till 72 timmar i veckan. Denna leverantör har inte heller någon rening av sitt utsläpp från färgning och blekning.

En stor del av inköpen av enkla kirurgiska instrument (saxar, pincetter, peanger, med mera) till svenska landsting har sitt ursprung i industristaden Sialkot i nordöstra Pakistan. Direktimporten av kirurgiska instrument från Pakistan till Sverige är liten. En stor del av importen sker via Tyskland. Två av de svenska företag, Medixa och Sunnex Tillquist, som köper in och säljer enkla kirurgiska instrument till svenska landsting uppger till SwedWatch att de köper från Pakistan. Det är dock mycket möjligt att även en del av de andra aktörerna får en del produktion gjord i Pakistan, med eller mot deras vetande.

De flesta exportörer i Siakot låter underleverantörer ha ansvar för flera steg i produktionen. Detta visade sig även gälla den leverantör som tillverkade åt Sunnex Tillquist. Trots att leverantören, M A Arain Brothers, låtit Sunnex Tillquist tro att företaget gör all tillverkning i sin fabrik visade det sig att man använde sig av ett tiotal underleverantörer. Huvudfabriken var ljus, fin och väl ventilerad. Genom intervjuer utanför fabriken fick vi veta att de flesta var nöjda med sina anställningar på fabriken. Genom lokala kontakter får vi besöka tre underleverantörer. Samtliga berättar hur de utnyttjas av de större fabrikerna genom att ersättningen för deras arbete är mycket låg. Den minimala ersättningen gör att arbetstiderna är långa och barnarbete relativt vanligt.

På sjukhus används flera olika textilier. Förutom personalkläder är det patientkläder, bäddlinnen, handdukar, filtar, dukar och gardiner. Sammanlagt köper landstingen in textiler för cirka 150 miljoner varje år. Den största delen av sömnaden av sjukvårdsrockar och bäddlinne sker i Baltikum och Östeuropa, men allt fler av företagen i branschen uppger att de flyttar leverantörer till de billigare länderna i Asien eller Afrika. Tygerna importeras ofta från Asien.

Martinson Konfektions leverantör i Tirupur uppvisar stora brister i arbetsvillkoren. Bland annat tvingas de anställda arbeta till ett på natten flera gånger i veckan. 15 av 17 intervjuade uppger att de tvingas arbeta långt över lagenlig arbetstid, 16 av 17 uppger att de inte får lagenlig övertidsersättning och 13 av 17 klagar på arbetsmiljön. Många anställda arbetar uppemot 90 timmar i veckan. Indiens tillåtna arbetstid är 48 timmar normalt och maximalt tillåts arbetstagarna arbeta 60 timmar i veckan. Fem av sjutton anställda uppger att leverantören anställer barnarbetare under 15 år. En pojke som endast är 14 år uppger att han arbetar lika långa arbetsdagar som sina vuxna kollegor. De anställda klagar på ryggont och utmattning, men vågar inte klaga hos arbetsgivaren av rädsla för att förlora arbetet. Många slutar dock på grund av de hårda arbetsvillkoren. Martinson Konfektion, som köper omkring 40 procent av leverantörens inköp, säger sig vara omedveten om de svåra arbetsvillkor som gäller på den fabrik de köpt av sedan 1990. Inte förrän 2006 har Martinson överhuvudtaget börjat ställa frågor om vilka arbetsvillkor som gäller på fabriken.

En av FMVs leverantörer av T-shirts i Tirupur i Indien framstår dock som ett gott exempel. Leverantören tillåter fackföreningar på arbetsplatsen och uppfyller till stor del de anställdas rättigheter. Även en av tillverkarna av väv i Pakistan lever upp till det mesta i arbetsrättslagstiftningen.

Det är ingen lösning om landstingen väljer bort varor från utvecklingsländer på grund av problemen vid tillverkningen. Slutsatsen är istället att landstingen bör skärpa sina inköpskrav och uppföljningen av dessa, så att anställda inte får lida i tillverkningen av Sveriges gemensamma förbrukningsvaror

Global expectations on indian operations : A study on Stora Enso’s human rights challenges

Upphovsperson: Swedwatch
Utgivare: Swedwatch | Finnwatch
Tidskrift/källa: Swedwatch Report
År: 2013
Ämnesord: Indien, Multinationella företag, Skogsindustri, Arbetsmiljö, Företagens samhällsansvar
Säkerheten och arbetsmiljön brister på finsk-svenska skogskoncernen Stora Ensos fabriker i södra Indien. Det visar en granskning Swedwatch gjort i samarbete med Finnwatch.

I rapporten Global expectations on Indian operations undersöker Finnwatch och Swedwatch finsk-svenska Stora Ensos arbete med socialt ansvar i två av dess fabriker i södra Indien. Fabrikerna i Indien tillhör dotterbolaget Stora Enso Inpac Delta Indien och producerar olika typer av förpackningar. Köpet inleddes 2009 och avslutades 2011. Fabrikerna hade tidigare mycket hög olycksstatistik vilket uppmärksammades av Stora Enso i den konskevensanalys, med fokus på mänskliga rättigheter och arbetsrättsliga frågor, som gjordes innan förvärvet genomfördes.

Swedwatchs och Finnwatchs rapport visar att Stora Enso sedan 2011 har inlett en process för viktiga förändringar som bland annat lett till färre olyckor. Trots det klagade fortfarande många av de anställda på en farlig arbetsmiljö. Temperaturen i fabriken var fortsatt mycket hög och säkerhetsträningen, samt informationen om arbetarnas rättigheter, var otillräcklig. Ingen av de arbetare som fått allvarliga arbetsplatsskador hade begärt kompensation trots att några har fått men för livet.

Rapporten visar även att de anställda i de lägre lönekategorierna tjänade långt under en levnadslön och att arbetsvillkoren var mycket dåliga hos en transportleverantör som körde varor till och från fabrikerna. Rapporten konstaterar också att migrantarbetare från andra delar av Indien hade mycket primitiva boendeförhållanden utan tillgång till toaletter och rent vatten. Sedan Stora Enso fått ta del av rapportens resultat har bolaget gått med på att vidta en rad förbättringar. Swedwatch välkomnar dessa åtgärder.

Adivasis landrättigheter hotas: Indiens ursprungsfolk står med ryggen mot väggen

Upphovspersoner: Persson, Henrik | Persson, Ola (foto)
Tidskrift/källa: Fjärde Världen
År: 2006
Ämnesord: Minoritetskulturer, Ursprungsfolk, Naturreligioner, Indien
[Gonder; Pahari: Indien] Över 80 miljoner människor i dagens Indien tillhör de 460 folk och samhällen som har beteckningen adivasi. De anses av en del forskare vara ättlingar till Indiens tidigaste befolkning, som började trängas undan av krigiska herdenomader mer än tvåtusen år före vår tideräknings början. Vissa adivasis kom senare att ingå ibland de så kallade oberörbara kasterna, daliterna.
Andra drog sig undan i svårtillgängliga bergs- och skogsområden.

Sidor